Årsarbete

Bothmergymnastik

av

Göran Petersson

Ett årsarbete med beskrivning av bakgrund, övningarnas karaktär och verkan.

Innehållsförteckning

1 Bothmergymnastikens uppkomst och kort om Fritz von Bothmers biografi.

2 Barnets uppväxt

3 Övningarna kort sammanfattade enligt läroplanen från Vårdinge

4 Övningarnas fördjupning

5 Synpunkter från andra Bothmergymnaster

6 Terapeutiska verkningar, egna reflektioner

7 Terapeutiska verkningar, andras upplevelser. Framför allt Ralph Cederquists

8 Avslutande reflexioner

9 Bilagor : Gymnastikläroplanen (Vårdinge 2001), Den fria leken (Rudolf Steiner).

10 Litteraturlista

1 Bothmergymnastikens uppkomst och kort om Fritz von Bothmers biografi.

Människan bestämmer rummet.

Hon reser sig upp och lyfter sitt huvud fritt – mot HÖJDEN.

Hon faller – mot DJUPET.

Hon ställer sig stadigt med båda fötterna på jorden och breder ut sina armar – i VIDDEN.

Hon riktar sin blick och sitt steg – FRAMÅT mot ett mål och mäter längden.

Hon finner motståndets kraft – BAKÅT.

Med sina armar beskriver hon omkretsen. Det är radierna, STRÅLARNA.

Hennes huvudform är en avbild av omkretsen.

SÅ PRÄGLAR MÄNNISKAN RUMMET.

Först hennes MEDVETANDE urskiljer DIMENSIONERNA och ger dem värde och mått.

Det är MEDELPUNKTEN och omspänner omkretsen.

Inledning av Fritz von Bothmer i hans bok ”Gymnastiche Erziehung”

Översättning Gunilla Wennerholm

Denna dikt sammanfattar i stort Bothmers arbete med sin gymnastikimpuls som vi nu försöker arbeta med.

När Rudolf Steiner 1922 hade insett att barnens behov av fysisk fostran inte till fullo kunde tillfredsställas genom eurytmin så gick frågan till Bothmer om han kunde ta sig an gymnastiken på skolan.

Han fick då i uppgift att ta fram rörelser som skulle stödja det uppväxande barnet och ungdomarna i deras strävan till ett eget vuxenliv. När Bothmer frågade Rudolf Steiner om råd fick han ofta som svar ”Gläd er”.

Han kom då fram till ett antal övningar som skulle passa i de olika åldrarna.

De första skolåren skulle barnen inte behöva någon speciell gymnastik utan klasslärarens lekar skulle bilda grunden för barnen tillsammans med eurytmin som började redan i första klass.

Till klass tre tog han fram en ringlek där barnen fick komma från den yttre världen och finna varandra och tillsammans bygga sig ett hus. (En bild för att ta sin fysiska kropp i besittning).

Till klass fyra förändras ringleken och där gäller det att bekanta sig med sig själv och det heter där att JAG står, går, hoppar och svingar mig upp på muren.

I klass fem står den klassiska grekiska femkampen i centrum med grenarna löpning, hopp, brottning, diskus och spjut. Sjätte klass har temat geometri och romarriket vilket i gymnastiksammanhang betyder ordning, noggrannhet och disciplin. Triangelövningen kommer in liksom stavarna som hjälpmedel.

I sjunde klass kommer så den stora rytmen in och därmed börjar också den del som vi oftast förknippar med Bothmergymnastik att gälla. De övningar som nu kommer in är framför allt inriktade mot pubertetsungdomarna som nu börjar tydligt förändras mot sin könstillhörighet. Pojkarna kommer i målbrottet och samtidigt börjar deras lemmar växa mycket. De börjar tappa hållningen och blir gärna slöa och slängiga samtidigt som de har en stark tendens att bli starka rent muskulärt. Flickorna utvecklas också mycket i den här åldern. De utvecklas mer runt höfterna och brösten. De blir plötsligt kvinnor till skillnad mot pojkarna som ännu inte blir män. I den här åldern är det också tydligt att flickorna växer ifrån pojkarna och det är inte ovanligt att man ser flickor tillsammans med pojkar som är några år äldre.

Generellt kan man säga att pojkarna utvecklas runt axlarna och lemmarna medan flickorna utvecklas runt bröst och höfter.

Man talar inom antroposofin om att ungdomarnas jordemognad.

Under den här tiden satte Bothmer in övningar där ungdomarna fick falla och med hjälp av rytm och vidd ta sig upp igen. Han gjorde också några övningar där han använde sig av olika varianter för flickor och pojkar. Övningar för den här åldern är bl.a. den nedtryckta triangeln, fallet i rummet, fallet i punkten, kretsande slingor och störtdykningen.

När puberteten har gåtts igenom tar Bothmer fram skrid eller gångövningarna: gång i vertikal-, horisontal- och sagitalplanet. Då tillkommer också förvandlingsövningarna i höjden och i vidden samt riktningsövningar som diskus, spjut vågen och rörelse mot målet.

I sista klassen (12:e klass) skall så ungdomarna vara klara att gå ut i världen på ett självständigt sätt och då sätter Bothmer in de två rent meditativa övningarna kupolen och dimensionsövningen (korset) som båda har en religiös prägel över sig. Bothmer var också religionslärare i waldorfskolan och det kan man kanske märka i många av övningarna. Man kan kanske säga att Bothmer ville visa att den fria upprätta människan måste vara helt öppen för världen och med dessa övningar ville han överlämna ungdomarna åt vuxenlivet.

Fritz von Bothmer

föddes 1883 i en adelsfamilj och blev page vid det Bayerska hovet vid 12 års ålder. Hans far, farfar och andra förfäder hade tjänat vid kungens livregemente och därför fick även Fritz en militär officersutbildning. Två egenskaper präglade den unge Fritz von Bothmer, en viljestyrka och lust att övervinna all tröghet och svaghet hos sig själv och en pedagogisk glädje och ansvar för sina soldaters väl och ve.

Han medverkade i första världskriget och blev sårad två gånger och efter den andra gången lämnade han officersbanan efter krigsslutet.

Hans mor hade redan 1907 varit i kontakt med Rudolf Steiner och teosofin som den då hette. Därför kände Fritz väl till antroposofin och han hade själv flera samtal med Rudolf Steiner.

Den 16 januari 1921 kan kanske betecknas som vändpunkten i hans liv. Han hörde då efter ett längre uppehåll ett föredrag av Rudolf Steiner där han fick klart för sig att i waldorfskolan fanns ett andligt liv som han saknat i de andra pedagogiska institutionerna.

Bothmer var också den lärare som officiellt stängde skolan när nazisterna 1936 förbjöd dess existens. Detta tog honom mycket hårt och han avled 1941.

Bothmerövningarna blev sedan nästan bortglömda i många år tills Gretl Krause (en elev till Bothmer) och Bothmers svärdotter 1966 startade en Bothmerutbildning i Stuttgart.

Gretl Krause

Gretl var elev hos Bothmer i Stuttgart och kom där i kontakt med Bothmergymnastiken och höll den vid liv under alla år då den förde en tynande tillvaro efter krigsslutet. Hon kom till Sverige och Norden 1966 och hade fram till sin död 1991 kurser två gånger per år mestadels i Järna och Stockholm. Hon är därmed den som har haft störst betydelse för den Nordiska impulsen av Bothmergymnastiken

Hon var också noga med att påpeka vikten av att vi bar impulsen tillsammans för att därmed kunna hålla övningarna fria från individuella särarter. Detta har gjort att vi i Föreningen för Bothmergymnastik har ett lite speciellt förhållande till impulsen. Vi utför oftast övningarna tillsammans och gärna i krets. Detta gör att vi upptäck att övningarna kan göras i kanon och att man kan sätta samman olika övningar till fina uppvisningar och att man också lättare kan hitta en gemensam rytm och andning som går på djupet.

Den uppresta människan

Av Hans Möller

Inställd i alla dimensioner,

fri i alla riktningar,

är jag människa.

Jag sträcker mig mot höjden. J Här står jag.

Jag breder ut mig i vidden. Skådar ut i världen.

Jag böjer mig mot djupen. Djupen lyfter jag mot höjden.

Jag håller mitten. Höjden bär jag ner till oss.

Upprätt. A I vidden.

Jag mottar krafterna från höjden. Mot oändligheten.

Jag fyller mig med djupen. Löper linjerna ut.

I horisonten vilar jag. Jag kan stiga åt sidan.

Och blir ett med alla. G Jag kan gå tillbaka.

I det vertikala reser jag mig. Jag kan träda fram.

I det sagittala går jag fram. Jag kan skapa.

Axlar mitt öde, tar mitt ansvar. I alla plan.

Jag reser mig på hårda I frihet

fasta jorden, min grund. jag är.

Detta är riktningarnas

stora gåva.

Var dags under.

2 Barnets uppväxt

Rörelsens betydelse för det uppväxande barnet

Vårt ljus

Vår djupaste rädsla år inte att vi är otillräckliga

Vår djupaste rädsla är att vi är omåttligt kraftfulla

Det är vårt ljus, inte vårt mörker som skrämmer oss mest

Vi frågar oss själva: hur skulle jag kunna vara genial, underbar, begåvad, fantastisk?

Men varför skulle du inte kunna vara det!

Du är ett guds barn !

Att du låtsas vara liten hjälper inte världen

Det finns inget upplyst i att krympa för att andra människor ska känna sig osäkra i din närhet

Vi är alla avsedda att lysa som alla världens barn gör

Vi föddes för att manifestera Guds härlighet inom oss

Det finns en i var och en !

Och då vi låter vårt eget ljus lysa, ger vi medvetet andra människor tillåtelse att göra samma sak

När vi är befriade från vår egen rädsla, befriar vi automatiskt andra

En del av Nelson Mandelas installationstal när han blev Sydafrikas president

De första barnaåren

Den första tiden efter födelsen är barnen helt beroende av en vuxen person (det är oftast mamman som tar på sig det ansvaret). Barnet lär sig ganska snart att se sig om i världen. Rörelserna som funnits i moderlivet övergår snart i rörelser som har med barnets större rörelseutrymme att göra. Man kan säga att det fysiska utrymmet blir större samtidigt som klimatet blir något helt annat. I moderlivet lever barnet i en vätska, vi kan säga i vatten (fostervattnet), även om det inte är det. När barnet föds måste det byta klimat och kommer i fortsättningen att leva på torra land och andas luft med sina lungor.

Denna omställning är naturligtvis något mycket stort även om vi normalt tar det helt naturligt. I det här skedet är inte människan särskilt olik de s.k. högre djuren men ganska snart visar utvecklingen stora skillnader.

Alla djur har här en mycket snabbare utveckling än vad människan har. Djuren måste i de flesta fall lära sig gå och söka sin föda redan efter några månader.

Barnet börjar först fokusera sin blick och röra sig efter föremål efter några månader när också barnet orkar lyfta sitt huvud. Först vid ettårsåldern börjar barnet gå och i tvåårsåldern börjar barnet prata . Barnet har då hela tiden sett ”mamma och pappa” omkring sig och hört en mycket stor mängd ljud.

Någonstans mellan två och treårsåldern händer oftast något mycket betydelsefullt i barnets utveckling nämligen det att barnet börjar säga jag om sig själv. Det steget är något som inte djuren tar och det är samtidigt något som klart visar på handikapp i barnets utveckling om det här steget inte kommer i någorlunda rätt tid.

Som denna inledning visar och än tydligare kommer att visa så är vårt språk mycket sammanbundet med olika fysiska rörelser som t.ex. att ta steg i utvecklingen, barnets utveckling går framåt o.s.v.

I samband med att barnet börjar säga jag om sig själv börjar det också visa en egen vilja och ett eget tänkande börjar. Barnet börjar få grepp om olika saker i sin omgivning, det börjar skapa begrepp som t.ex. lampa, stol bord och liknande men även djur som katt, hund eller häst o.s.v. Samtidigt som det här sker rör sig barnen väldigt mycket och det härmar då de vuxnas beteende, ljud och rörelser. Därför är det av stor betydelse för barnen att de har någon riktig människa att härma. Man brukar säga att det är viktigt för barn att de blir sedda och det är helt riktigt men man får inte glömma att det är än viktigare att barnen kan se andra människor som utför mänskliga uppgifter. Med mänskliga uppgifter menar jag här meningsfullt arbete och lek. Allt utfört med glädje och intresse för andra människor. Det är bara människan som kan skratta och gråta, det är bara människan som kan glädjas åt andras framsteg och det är bara människan som kan dela andras sorg.

Man kan säga att människans utveckling går genom njutning och lidande eller kanske glädje och sorg.

Hela tiden upp till skolåldern arbetar barnen med sin egen utveckling utifrån sina speciella förutsättningar och man kan se att de allra flesta barn med stor glädja skaffar sig en mängd kunskap om sin kropp och själ.

För att en kunskap skall bli bestående och medveten behövs det dock ett visst motstånd från omgivningen, barnet måste lära sig vad som är rätt och vad som är fel. Det är i det sammanhanget viktigt att motståndet kommer in på rätt sätt och att det sker på ett icke kränkande sätt för barnet.

Om barn får leva i en miljö som är anpassad efter deras behov kommer nästan alla att ta till sig den kunskap och rörelseförmåga som behövs för att kunna gå i skola. Lek och arbete är för barn i den här åldern i stort sett samma sak och därför kan man nog också säga att för barnens del är välden hel.

Grundskoleåren

När barnet börjar skolan tar barnet åter ett stort steg i sin utveckling. För en generation sedan var förstås det steget betydligt större än det är nu, men även för dagens barn är det med en viss högtid och kanske bävan som barnet börjar i första klass i skolan.

Nu gäller det inte längre bara lek utan nu skall barnen lära sig begripa hur saker och ting fungerar på riktigt. Jag tror i alla fall att de flesta barn fortfarande har den uppfattningen att det är vad skolan innebär. Frågan är då om skolan kan motsvara deras förväntningar. Min uppfattning är att det har blivit mycket svårare att tillfredsställa barnens behov i detta hänseende. Orsakerna tror jag är flera, bl.a. har barnen redan en mycket stor kontaktyta mot omvärlden genom dagis, lekis och bilåkande och dessutom har vi olika virtuella (sken) världar som TV, bio, dataspel, mobiltelefoner och hela internet med chatt o.d.

För att barnen i skolan nu skall kunna begripa det de hör och ser på ett bra sätt är det viktigt att de kan gripa saker med sina händer och att de både kan ge och ta saker. De behöver kunna röra vid saker och varandra för att kunna bli berörda. Det sägs att kunskap ger makt och det ligger mycket i det, men en sak som inte kommer fram i det sammanhanget är att det inte sägs något om vilken kunskap som är viktig. Är det t.ex. lika viktigt att lära sig allt om en snigels liv från födelse till död som det är att veta hur man uppför sig i klassrummet för att man skall kunna lära sig den grundläggande matematiken.

När nu barnen kommer till skolan är det därför viktigt att de som arbetar i skolan har en klar uppfattning om vad man vill uppnå med sin undervisning. Har de det? Jag har nog den uppfattningen att det är lite si och så med vilka mål som eftersträvas. Vad har då allt det här med rörelse att göra? Jo, för att kunna begripa något är det viktigt att kunna gripa efter saker, ta för sig av det som erbjuds. För att kunna uppnå något måste det finnas något att nå upp till. Om jag vill komma till ett mål måste jag gå i en speciell riktning, jag måste hunna uppskatta hur lång väg det är att gå. Om jag dessutom vill uppnå målet efter en viss tid måste jag dessutom anpassa min hastighet efter vilka krafter jag har eller vilken hjälp jag kan få på vägen.

De synpunkter som jag här framfört tycks mig självklara men tyvärr tycks de saknas i olika debattforum. Det kan väl aldrig vara så att man inte vill se. För att kunna förstå olika synpunkter måste man ju kunna se sig omkring.

Vad jag vill säga är alltså att vi måste öppna våra sinnen för vad rörelse kan betyda.

Jag vill nu peka på några olika rörelser och hur de kan stärka barnen i skolan.

Jag tänker beskriva lite av den gamla grekiska femkampens inverkan på människan.

Först kommer då löpningen och som är en direkt utveckling av att gå.

Man talar ofta om att det är viktigt att följa den röda tråden. Tanken löper ifrån mig, skynda långsamt, en bit i taget o.s.v. Vi ser då att löpningen och dess olika varianter har med tänkandet att göra och att det är viktigt med koncentrationen så att man inte irrar omkring hur som helst. I löpning ingår ju att löpa långt och att löpa snabbt men dessutom ingår även stafett där det verkligen gäller att ta en bit i taget.

Den andra grenen är hopp.

I hopp är det viktigt att kunna lämna marken vid ett alldeles speciellt tillfälle. Jag måste gripa tag i mig själv och sätta in min kraft på ett nytt sätt vid exakt rätt tillfälle. Det betyder också att jag övar mig att bedöma var svårigheterna finns och att övervinna dem på enklast möjliga sätt. Vi får inte glömma att hinderlöpning är en löpning med inbakade hopp. En utmärkt träning av löpning med hopp är löpning i skog och orientering.

Den tredje grenen var brottning.

Det kan tyckas att brottning inte hör ihop med de övriga grenarna men vi försöker titta lite på vad det innebär att brottas. Man säger ju att man brottas med problem av olika slag. Då försöker man ju komma förbi problemen på något sätt, man bänder och vrider på problemen. I skolans värld är det ju mycket att kämpa med. I den fysiska brottningen möter man motstånd som kan anpassas efter behov. Man försöker att få sin motståndare ur balans samtidigt som man själv står på benen. Man övar sitt mod genom att utmana någon som tycks ha större krafter än man själv. Samtidigt som man övar sin yttre balans övar man också den inre genom att man har regler för brottningen som inte får överskridas även om man blir provocerad. Olika typer av balansövningar är också viktigt. Utmaningen att gå på en bom högt ovanför golvet är mycket stärkande både för balansen och för viljelivet.

Fjärde grenen är diskus.

För att en diskus skall flyga fint och komma långt behövs en fin avvägning mellan balans och kraft tillsammans med smidighet och exakthet i genomförandet.

Jag tar upp något som inte tillhör mig, jag ger det rotation och fart och lämnar det ifrån mig.

För första gången i femkampen har jag något som är utanför mig själv som jag liksom lämnar ut utan att ha kontroll över föremålet. Man kan säga att jag plötsligt ser att jag har en stor omvärld som jag kan röra mig i.

Till sist kommer spjutet.

I spjutkastet gäller det att ha en tydlig riktning för att nå ett bestämt mål som ligger i framför mig.

Jag har även här ett redskap till min hjälp, men vi kan se att det har en helt annan form än diskusen.

Här är allt riktat framåt-bakåt med en spets fram. Spjutet var ju tidigare ett jaktredskap och då var det naturligtvis viktigt att träffa målet. När vi nu kastar spjut är det alltså viktigt att sätta upp ett bestämt mål och med en fin avvägning av kraft och teknik komma så nära detta som möjligt. För att få kraft till spjutkastet måste jag hämta den bakom mig, man kan säga att jag går bakåt för att komma framåt. Man kan också säga att jag måste bearbeta min egen historia för att komma vidare i livet. Tiden har blivit en viktig aspekt.

För att komplettera dessa övningar eller kanske sammanfatta dem kan man peka på lagspel som t.ex. basketspel.

Där finns alla dessa fem övningsområden på ett mycket tydligt sätt. Jag löper över hela planen men inte hur som helst. Varje spelare har sina speciella uppgifter och dessutom en viss frihet att gå sina egna vägar. Jag hoppar i de flesta kamper om bollen och när jag skall göra poäng. Jag försöker ständigt få mina motståndare ur balans genom olika finter och knep inom givna gränser. Jag har hela planen som område för mina passningar och jag sätter upp målet att träffa rätt i korgen när jag i rätt ögonblick avlossar mitt skott.

Jag vill nu förklara lite hur jag tycker att man kan arbeta med de ovan nämnda delarna i skolan under grundskoleåren (7-14 år).

Under de första åren bör man anknyta löpningen nästan helt till olika lekar (t.ex. olika kullekar och tafatt). När barnen blir lite större är det viktigt inte bara att öva snabba löpningar utan även att öva sig att behärska längre distanser där det gäller att bedöma sina krafter och att hitta en egen rytm som håller till målet.

Vad gäller hopp är hopprep ett fantastiskt redskap för att skaffa barn en fin rytmkänsla, senare tar man in olika enkla längd och höjdhopp. Först i ett senare skede är barnen mogna att gå in i de mer komplicerade hoppen som riktigt höjdhopp, tresteg och stavhopp.

I brottning skulle jag vilja rekommendera att vara ute i skog och mark mycket under de första åren därför att där finns många naturliga hinder som man måste ta sig förbi. Här tycker jag inte heller att det är viktigt att försöka att få någon annan ur balans utan det gäller att genom samarbete ta sig förbi olika hinder. Låt dessutom barnen själva få sätta sin inbördes hiriarki men se till att det sker utan mobbning. Gränserna för vad som är tillåtet måste sättas av den vuxna människan.

Diskus hör egentligen till det mer vuxna barnet, men även för de första åren gäller det ju att utvidga sina gränser och att lämna över saker till varandra och till omvärlden. Alla möjliga lekar med boll är här förberedelse för det stora diskuskastet. I mellanstadiet skulle jag dessutom vilja se att den gamla slungbollen kom tillbaka in i gymnastiken igen. En helt annan rörelse som jag tycker har kvaliteter som påminner om diskuskastet är sång och tal.

På samma sätt som vad gäller för diskus kommer spjutet in. De första åren är det mer ett kollektivt arbete med att hitta målet. Även där kommer olika bollövningar in men istället för att kasta slungboll kommer då kast med liten boll och pinnar in. Man kan också med fördel prova att gå ut i skogen och tälja sig ett litet spjut. Att träffa rätt och hitta en bra bana är viktigare än att komma långt. Där kan man också knyta an till ämnet matematik som är ett ämne som kräver exakthet.

Vad gäller lagspel är förstås olika lekar viktiga i de mindre klasserna men så småningom är det viktigt med olika lagspel där läraren sätter upp lämpliga regler som inte bör vara samma som för vuxna. Det är viktigt att läraren har ett tydligt socialt mål med alla lagspel för annars förlorar de fullständigt sitt värde.

Högstadie- och gymnasietiden.

När barnen kommer till puberteten sker återigen ett stort steg i deras utveckling.

Pojkar kommer in i målbrottet och börjar så smått bygga upp en manskropp och får också skäggväxt medan flickorna utvecklar mer kvinnliga former. Både pojkar och flickor förbereds fysiskt för att kunna bli föräldrar genom sädesavgång respektive ägglossning.

Dessa övergångar i det fysiska är mycket individuellt både vad gäller tidpunkt och omfattning.

Det som sker inom varje tonåring är minst lika stor omvälvning som det är i det yttre.

Tonåringen står och balanserar mellan valet att bli vuxen och att vilja vara kvar som barn.

Det är inte utan orsak som så många problem kommer upp hos tonåringar och därför är det oerhört viktigt att skola och samhälle tar problemen på allvar. För att det skall vara möjligt att få grepp om vad det gör sig om måste framförallt skolan skaffa sig en tydligare bild av vad som sker i tonårstiden både i det fysiska och i den psykiska människan.

Jag vill här ta upp några aspekter som berör rörelserna ur den ovan nämnda aspekten, den grekiska femkampen.

Vad gäller löpningen är det viktigt att eleverna kan se på sig själva och på sina kamrater i ett seriöst övande.

Det gäller att tydligare än tidigare kunna avgöra vilken hastighet jag skall ha om jag löper 80m, 300m, 1500m eller om jag löper 5km terräng. Dessutom är det viktigt att i stafettlopp lära sig att överlämna stafettpinnen på ett så snabbt och bra sätt som möjligt. Det gäller att tänka sig för, vad kan jag och vad måste jag förbättra.

I de hopp som kommer in här är det både precision och tekniskt kunnande som krävs. Det gäller här inte bara att försöka hoppa lite hur som helst utan att ta tag i sin egen vilja att hoppa bra. Det viktiga är inte att bli bäst utan att försöka skaffa sig så bra utgångsläge som möjligt för det vuxna livet. För de hopp som här kommer in i gymnastiken krävs också ett stort teknikarbete. Det gäller lika mycket i tresteg, höjdhopp, längdhopp som stavhopp och dessutom alla hopp inomhus som saltomortaler, plinthopp o.d. I alla dessa gäller det att gripa sig själv i rätt ögonblick och våga gå vidare när det känns svårt.

Vad gäller brottningen är det viktigt att pojkar och flickor lär känna varandra genom en tydlig kroppskontakt. Det visar sig då naturligtvis att pojkar i genomsnitt har blivit starkare än flickor, men också att flickor ofta rör sig både smidigare och framför allt vackrare än pojkar. Olika brottningsövningar är här bra men det är viktigt att så många övningar som möjligt sker i upprätt ställning. Det gäller nämligen att kunna stå i balans. Här har också många lagspel stor betydelse. Ruffboll med tung medicinboll är en härlig utmaning.

Diskus kan nu börja övas på ett betydligt seriösare sätt där tekniken är betydligt viktigare än kraften.

För att diskusen skall flyta ut fint från handen måste den föras med en rak arm och dessutom komma i rotation.

Riktningen blir rätt när diskusen lämnar handen vid exakt rätt tillfälle. Hela rörelsen med rotationen sker också på ett sådant sätt att man kommer från en nästan fullständigt hopkrupen ställning till en fullständig öppenhet.

På samma sätt som tonåringen både vill krypa ihop inom sig och komma ut i hela världen.

I spjutkastet står tonåringen tydligt inför en stor uppgift. Det gäller inte bara att ta i med kraft utan det är framför allt en fråga om teknik. Kraften måste komma bakifrån och gå genom hela kroppen och via ett bestämt stöd fånga upp det motstånd som krävs för att spjutet skall komma långt. Förena forntid och framtid i nuet.

.Lagspelens speciella uppgift är förutom att skapa rörelseglädje och samhörighet framför allt att hitta samarbetsmetoder för att övervinna ett motstånd. Den individuella skickligheten sätts in på rätt plats och tonåringen måste lära sig att ta ansvar inte bara för sig själv utan också för hela laget. Dessutom är det viktigt att se på motståndaren på ett bra sätt eftersom en annan dag är det min lagkamrat.

Det finns naturligtvis många andra aspekter på vikten av rörelse i skolan och man kan naturligtvis ha andra utgångspunkter än de här redovisade men det är dock viktigt att det finns en tydlig plan för hur rörelse skall stödja barnet i skolan.

Inom Waldorfskolrörelsen finns det en del övningar som är speciellt framtagna för att hjälpa och stödja barnen i deras utveckling till vuxna ansvarstagande människor. Det är ca: 30 olika övningar som är framtagna för att i olika åldrar hjälpa till i barnens utveckling till vuxna. De t har blivit en ny gymnastisk impuls som kallas Bothmergymnastik efter grundaren Fritz Graf von Bothmer. Bothmergymnastiken arbetar med den upprätta människan som har en fram- och baksida som är helt olika varandra och sträcker sig uppifrån och ner, en höger- och vänstersida som är ganska lika varandra men som sträcker sig bakifrån och framåt samt en sida som breder ut sig runt om oss och skiljer upp från ner. De här beskrivna planen är också de plan som man brukar se i delning av klot. Bothmerövningarna är framför alltframtagna för förpuberteten och tonårstiden för att hjälpa barnen i övergången till vuxenvärlden (10-19 års ålder).

Till waldorfskolans kursplan finns det också en speciell kursplan i gymnastik där det redovisas vilka övningar som kan anses lämpliga i de olika åldrarna. Den kursplanen kan det säkert råda olika åsikter om men bara att det finns en kursplan som tydligt följer barnets utveckling inte bara kunskapsmässigt ser jag som en viktig del i waldorfskolans framgång. Inom Waldorfskolrörelsen finns det dock många olika meningar om vad som skall prioriteras i olika ämnen och då får även där den fysiska rörelsefostran stryka på foten för andra ämnen varför mina här nämnda synpunkter ofta kommer bort.

3 Övningarna kort sammanfattade enligt läroplanen från Vårdinge

Även om avsikten i första hand var att utbilda gymnastiklärare för waldorfskolan började det att växa fram en rörelseform som riktade sig mer mot det meditativa i rörelserna och det visade sig att allt fler av deltagarna i kurserna såg bothmerrörelserna som en väg till personlig utveckling.

Gretl betonade också att gruppen som ledde övningarna skulle arbeta tillsammans och att ansvaret för utvecklingen skulle vara gruppens och inte någon enskild individ som det blev i Tyskland.

BG blev mer och mer inriktad mot ett stärkande av jaget där ”rummets” riktningar och plan fick stor betydelse.

Rytmen (den vuxna människans ”normala” andningsrytm”) bär alla de olika rörelserna som oftast utförs på kretsen. Därigenom förstärks och fördjupas andningen

Att många av rörelserna görs i ring är kanske en följd av detta. En fördel med att göra övningar i ring är ju bl.a. att man kan se varandra och att därför rytmen lättare blir gemensam.

Kretsen har blivit lite av ett signum för den nordiska traditionen. Där ser man varandra hela tiden och därmed kan man genom att iaktta de andra i kretsen korrigera sig själv.

Waldorfskolans gymnastikläroplan som den beskrivs från utbildningen i Vårdinge

Se bilaga 1

4 Övningarnas fördjupning

Det vi kallar Bothmergymnastik är egentligen inte gymnastik i den betydelse som ordet gymnastik har fått idag.

Rörelserna är från början framtagna av Bothmer och hans medarbetare men många av övningarna är förändrade för att bättre passa vuxna människor.

Vi i Sverige räknar med c:a 40 övningar som vi kallar Bothmerövningar. Enda övningsredskap som används där är trästavar. Bollar och övrig gymnastik på redskap fanns naturligtvis med på Bothmers gymnastiklektioner också. Att vi i olika sammanhang tar med speciellt småbollar i det vi kallar Bothmerrörelser beror till stor del på att vi sett ett stort terapeutiskt värde i jonglerbollen som arbetsredskap.

Bothmerövningarna bygger väldigt mycket på andningsrytmen och rätt utförda ger de en djupare lugnare andning i samklang med andningen i kosmos. En annan aspekt är att rörelserna arbetar med den upprätta människan (människans sanna jag) och människans plats i det stora kosmiska rummet. (De tre dimensionerna eller planen)

Själv har jag inte arbetat så intensivt med någon person men jag har arbetat både enskilt och med grupper där jag sett att efter några år får de flesta som tar emot övningarna en annan hållning.

Detta gäller inte bara den yttre hållningen utan det gäller i minst lika hög grad din inre.

Naturligtvis kan jag inte säga att de här övningarna är allt som behövs för kropp och själ men andras erfarenheter styrker mig i min uppfattning att det är en rörelseform som bär in i framtiden och stärker det egna jaget vilket kan leda till mindre problem vad det gäller kriminalitet och sjunkande samhällsmoral.

Genom att övningarna (i alla delar) låter kroppen andas på ett naturligt sätt skapas ett sunt förhållande mellan hjärt-lung- rytmen som är 4:1. Det gör att hela människan kan finna harmoni. Därför är bothmergymnastiken lika viktig för skolbarn, tonåringar (speciellt) och vuxna människor i behov av olika stöd i livet. Kort sagt: Bothmergymnastiken behövs i vår tid.

När jag här försöker beskriva övningarna på det sätt som vi här i Norden arbetat med dem så vi jag först förklara några genomgående begrepp eller uttryckssätt som vi använder och som kommer att vara genomgående för detta arbete.

Vår grundställning före varje övning är den uppresta människan som står samlad mellan himmel och jord.

Det betyder att vi står på golvet med samlade fötter och att vi har våra raka armar efter sidorna.

Energin i armarna slutar inte vid fingertopparnas slut utan den söker sig mot jordens mitt som vi kan se som vårt kraftcentrum.

Kroppshållningen är rak utan att vara överspänd. Huvudet stolt buret på axlarna.

På samma sätt som vårt medvetande i fötter och armar söker sig neråt så söker sig vårt medvetande genom huvudet uppåt och vi står så mellan himmel och jord utan att begränsas av våra kroppars storlek.

När jag sedan beskriver att armarna söker sig ut i vidden eller upp i höjden betyder det att armarna är som radier (strålar) som utgår från axlarna och fingertopparna beskriver en kvartsbåge ut till ”vidden” d.v.s. de går up tills armarna är horisontella och en halvbåge upp till höjden. Armarna kan gå antingen söka höjden genom att gå ut genom ”vidden” eller också genom att gå framåt uppåt. Att jag säger att fingertopparna beskriver en halvcirkel betyder inte att rörelsen avslutas där. Rörelse fortsätter långt utanför fingertopparna och vi kan säga att den avslutas i oändligheten. Det betyder också att när vi breder ut våra armar i vidden så når vi oändligheten åt båda hållen och då kommer men tillbaka till punkten (projektiv geometri). Först då kan man också tala om att vi lägger armarna i horisontalplanet (den plana yta som skiljer det övre rummet från det undre). Man kan känna stor skillnad på denna ytas begränsning om man knyter händerna.

Då inträffar nämligen det intressanta att energiströmmen som går ut i fingertopparna bryts och planet begränsas till det område som ligger innanför knogarna.

Tredje klassens ringlek

Tredje klassens ringlek är en första introduktion till bothmergymnastiken där barnen genom olika rytmer och rörelser får lära kroppen vad det betyder att komma till jorden. Den börjar också med ”Vi kommer från den vida värld”. Det betyder inte bara att barnen kommer från olika platser på jorden utan det tar också med det faktum att barnen kommer till jorden med ett uppdrag från en ”andlig” värld. De kommer ju till jorden via ett kärleksmöte mellan en man och en kvinna.

Där kan man undra vad som sker med människor och även djur när man börjar med insemination?

I bothmergymnastikens första övning presenteras här 3:e klassens ringlek. Tillsammans bygger man här ett hus. Man springer och hoppar rytmiska galopphopp tillsammans i takt.

. _ . _ . _ . _ . _ . _ . _ _

Vi kommer från den vida värld, vi springer och vi hoppar,

. _ . _ . _ _ _

Galopp, galopp och tramp, tramp, tramp,

. _ . _ . _ _ _

Galopp, galopp och tramp, tramp, tramp,

. _ . _ . _ _

Vi springer och vi hoppar.

. _ . _ . _ . _

Här står ett hus som gjort för oss,

. _ . _ . _

Det är så stort och flott

: _ . _ . _

det liknar ju ett slott.

_ . . _ _ . . _

Håll fast vår ring, spänn runtomkring

_ . . _ . _ . _ . _

Ingen i ringen ska lossa vårt band.

. _ . _ . _ . _

Låt oss gå in och se vårt hus

. _ . _ . _

Om det blir bra för oss.

Med pelare höga som torn

Och fönster vida som så

Alla på tå

Stora och små

Två och två vi stå

Öppna så fönstret

Ut emot världen

högt upp mot himlen och vida omkring

Stäng så igen

Helt i ro

_ _ . _

Se, jag och du

_ . _

Du och jag

. . _

Jag och du

Söker varandra

Söker varandra

Och finner varandra

Och finner varandra

. _ . _ . _ . _

Å hej å hopp å hej å hopp

. _

Och stopp

Fjärde klassens ringlek

Nu börjar barnen komma in i världen på ett nytt sätt. De börjar urskilja sig själva med sina förmågor men också med sina brister. Det är tydligt i den här åldern att barn med särskilda behov börjar förstå att de är annorlunda än sina kamrater. Den blinde förstår att de andra har möjlighet att se saker på ett annat sätt, den döve upplever att de andra kan uppfatta saker som sker bakom ryggen o.s.v. Barnen börjar tydligare än tidigare uppfatta sig som speciella individer, därför börjar övningen med ”Jag står, jag går, jag springer på min väg”. Det individuella i livsvägen tar sin tydliga början.

En fråga som här infinner sig blir förstås: Har detta uppvaknande kommit tidigare under den senaste tiden bl.a. på grund av TV, Datorer och olika hjälpmedel eller är denna ringlek fortfarande relevant i den här åldern?

Jag står.

Jag går.

Jag springer så lätt på min väg...

jag springer så lätt på min väg och jag hoppar, jag hoppar jag hoppar och står.

Jag hoppar upp på muren,

jag svingar mig till torns

och jag ringer i klockor, i klockor till storms!

Vitt och brett.

Högt och långt.

Jag står.

Övningen beskrivs ganska tydligt i läroplanen men det bör betonas att det viktiga i den är att barnen här får hjälp att stå, gå, springa och hoppa på ett mer individuellt sätt och att dessa övningar både kan och bör göras på olika sätt. Man kan t.ex. gå lätt, tungt, på tå eller på hälarna och på samma sätt kan man variera både löpning och hopp på olika sätt.

Vad gäller hopp kan man här se att när jag hoppar upp på muren och svingar mig till torns så har jag gjort den mellersta rytmen som beskriv nedan.

Femte klassens ringlek

Femte klassens ringlek liksom övriga bothmerövningar som kommer in i klass 5 bygger på att barnen här lever starkt i rytmer och det betonas med många rytmiska hopp och lek mellan tyngd och lätthet.

_ . . _ _

Gå runt i ringen

. . _

steg för steg

. . _

fot för fot

_ . . _ _

timme för timme

_ . . _

följer vi med.

_ . . _ _

Min väg går ditåt

_ . . _ _

din väg går däråt

_ . . _ _

hitåt går min väg

_ . . _ _

ditåt går din väg

_ . . _

Vi drar iväg.

Räck dina händer

snurra i ring.

Nu får vi sluta!

Lycka på färden

_ . . _ _

Gå runt i ringen

. . _

steg för steg

. . _

fot för fot

_ . . _ _

timme för timme

_ . . _

följer vi med.

Mellersta rytmen

Det finns där en hel del varianter av rytmiska hopp som jag inte kommer att ta upp här men en övning som kan kallas rytmiskt hopp vill jag dock ta upp här och det är den mellersta rytmen eller ”känslorytmen”. Jag kallar den också ibland för ”moraklockan” därför att den pendlar hela tiden mellan vidden och höjden och den är lämplig som klocka när man gör olika övningar tillsammans. Den finns också med i fjärdeklassens ringlek även om den där inte görs som enskild övning.

Jag hoppar ut i vidden genom ett hopp där armarna söker sig ut i vidden genom en stor inandning.

Benen går också ut i bred ställning. Armarna svingas därefter neråt och korsas framför kroppen och går upp mot höjden, jag andas ut. Armarna svingas sedan tillbaka och når höjden via omkretsen samtidigt som kraften i svingen gör att jag lättar och hoppar ihop med benen. Från höjden söker sig sedan armarna via omkretsen tillbaka till utgångsläget i en stor utandning.

Jag har fått en stark genomandning av kroppen.

Om man har svårt att hoppa på grund av t.ex. problem med knän kan man göra denna övning utan att hoppa. Då tar man ett steg ut med benen och drar tillbaka benet i samband med att man svingar sig mot höjden.

Rythmus

Jag står i utgångsställning och jag söker mig med några steg framåt mot höjden, d.v.s. samtidigt som jag tar några steg framåt så beskriver mina armar en halvcirkel upp mot höjden och jag står med sträckta armar på tå med handflatorna riktade framåt. Jag har mitt vertikala plan rakt genom min kropp och händerna har insidan (framsidan) riktad framåt liksom hela kroppen har den öppna framsidan framåt och den slutna sidan (ryggen) bakåt.

Från höjden söker sig mina armar åter mot djupet med några steg bakåt.

Från djupet söker sig nu armarna ut i vidden och når det horisontella planet med händerna riktade mot jorden. Jag har genom armarnas rörelse gått upp på tå.

Armarna söker sig nu in mot varandra i horisontalplanet och når så en korsningspunkt som ligger mitt för struphuvudet. Fötterna pressas samtidigt ner och bottnar med tyngden på den bakre foten.

Armarna har nu svept genom det horisontala planet.

Från detta låsta läge söker sig armarna uppåt, utåt och omsluter på sätt och vis en stor kvartssvär. Korsningspunkten går samtidigt rakt upp och upplöses i en stor cirkel tills armarna åter nått djupet och rörelsen kan starta om.

Andningen kommer lätt i harmoni med rörelsen eftersom luften automatiskt strömmar in i lungorna när vi öppnar bröstet i samband med att vi lyfter armarna. På samma sätt pressas luften ut när vi sjunker ner.

Rythmus kallas därför ofta ”den stora gemensamma andningen” eftersom vi som regel gör den i krets och det blir då också en lugn och medveten djupandning utan att man behöver tilltala vare sig intellektet eller viljekrafterna. Rytmen i rörelsen gör andningen harmonisk.

Växande höjd

Från utgångsställningen tar jag att steg fram och armarna söker sig framåt upp till höjden som stegrar genom att jag sträcker mig upp på tå. När jag inte kan komma högre måste jag söka nya vägar för att komma vidare i min utveckling. Mina armar söker sig framåt neråt för att via djupet gå upp till höjden bakom ryggen. Jag har genom djupet gjort en förvandling av mig själv och genom att huvudet lett kroppen in i en spiral och armarna nu pekar rakt upp på baksidan har jag hamnat i en låst position. Jag har åter kommit till det kroppsligas gräns. Mona händer söker sig nu uppåt och kroppen sätter åter en gräns. För att kunna fortsätta resningen av kroppen måste armarna söka sig ut i vidden. Åter hamnar vi i ett låst läge där vi ser varför de fyrbenta djuren inte kan stå på två ben. Deras axlar kan nämligen inte göra den vändningen så att bröstkorgen kan öppna sig mot världen. Från detta läge kommer vi genom att vi genom att vrida upp axlarna och därigenom öppna upp hela vår bröstkord. Vi står fria och kan därigenom ta ett fritt steg ut i världen. Armarna söker sig i det fria steget upp mot höjde och vi kan börja om övningen eller avsluta genom att vi återgår från höjden till utgångsställningen

Växande vidd

Från utgångsställningen tar jag att steg fram och armarna söker sig ut till den oändliga vidden som trycks ihop av krafter som kommer utifrån och försöker pressa mig samman. Jag böjer mig mot djupet och knyter bina händer för att förhindra att jag pressas ihop. När mina knogar möts i djupet och rörelsen inte kan komma längre har jag fortfarande ett litet utrymme kvar runt mitt huvud. Jag skyddar mitt frihetsutrymme genom mina knutna händer som skyddar min integritet. Jag lyfter upp mitt inre ljus och när jag nått upp i höjden förvandlar jag det knutna och jag tar ett steg ut i frihet och kommer tillbaka till utgångsläget. Om övningen skall fortsätta sätter jag inte ihop benen utan från steget går jag direkt ut i vidden igen.

Kommentarer till Växande höjd och växande vidd:

Man kan se övningarna som en bild av tankens och känslans förvandling.

Ett sätt att se på dem är att jämföra med Parsifal och Gawan i parsifallegenden. Parsifal var den rena oskuldens riddare som genom ärvda förmågor och träning hade besegrat allt synligt motstånd och oförberedd kom till gralsborgen men inte hade förmågan att förstå vad som försiggick där. han fick då genom en mängd olika prövningar bearbeta hela sitt väsen för att till sist kunna förvandla sig till gralskonung.

Gawan hade många äventyr där han många gånger blev räddare åt olika kvinnor, men när han mötte sitt hjärtas dam räckte inte hans stora hjältemod utan han måste i ödmjukhet erkänna att det behövdes hjälp från andra krafter.

Spjutet

Min blick riktar sig mot ett mål som ligger långt i fjärran dit jag skall nå med mitt spjut.

Med en stark viljeimpuls skjuter jag iväg mig själv som ett spjut och den vänstra armen går då mot målet och vänster ben följer med. Höger ben och det högra benet blir då kvar och markerar samtidigt det bakre rummet som jag lämnat men där jag fortfarande har kvar mitt medvetande. Det visar sig genom att den högra armen blir sträckt bakåt och mina båda armar bildar en rak linje som också markerar spjutets rörelseriktning. När spjutet ”landat” börjar övningen delvis om genom att jag med min bakre arm tar sikte på målet igen. Den bakre armen förs över huvudet

Dimensionsövningen ”Korset”

Från utgångsställningen söker sig mina armar framåt upp till det horisontella samtidigt som jag tar ett steg med höger ben fram. Armarna öppnar det horisontella planet genom att jag vänder handflatan uppåt och söker mig ut i vidden. Tyngden läggs på det bakre (vänstra) benet.

Från vidden söker sig armarna upp mot höjden och jag tar ett steg bakåt med höger ben.

I höjden vrider sig mina händer framåt och jag gör en djup bugning ner mot golvet. Jag visar vördnad inför moder jord. Det vänstra benet går sträckt bakåt och jag bildar en båge över jorden. Händerna berör golvet (den enda bothmerövning där vi berör golvet, jorden).

Genom att ta hjälp av den perifera kraften kan jag sedan lyfta mig upp till höjden igen. Det vänstra benet väntar med steget.

I höjden vänder sig åter mina händer mot varandra och söker sig ner mot vidden, vänster ben fullföljer steget.

I vidden vänder sig åter mina händer framåt och med ett samlande steg med höger ben intill det vänstra står jag öppet i ett kors

Armarna sänks som avslutning ner till utgångsläge.

Som en bild av övningen kan man kanske säga att vi först lägger en grund i det horisontala, vi reser upp pelarna och vi lägger ett tak eller ett valv över. När detta är gjort kan vi ställa oss och betrakta vårt inre tempel.

Man kan också säga att vi bygger vår egen människobild genom alla jordens dimensioner och plan där vi till sist kan ställa oss till hela världens förfogande på ett öppet sätt.

5 Synpunkter från andra Bothmergymnaster

Att bothmergymnastiken är allmänt stärkande och gemenskapsbildande är en synpunkt som kommer fram bland de flesta av de deltagare som vi haft på våra kurser. En annan synpunkt som också ofta kommer fram är att man känner sig piggare efter ett pass med bothmergymnastik.

Bland bothmergymnaster påpekas ofta sambandet mellan bothmergymnastiken och den grekiska femkampen. Då menar man den klassiska grekiska femkampen med löpning, hopp, brottning, diskus och spjutkastning.

I Bothmergymnastiken finns dessa fem grenar med som övningsmoment även om det bara är diskus och spjut som är renodlade bothmerövningar.

I klass 5 är det gamla Grekland temat i Waldorfskolan och det har man tagit fasta på i bl.a. England där man har tre dagar med lekar och övningar i denna anda. Övningsdagarna avslutas med en olympiad där barnen blir ”greker” med speciella dräkter inspirerade av de gamla grekiska dräkterna.

Denna femkamp är också en människoutveckling som kröns med ”spjutet” där den vuxne människan med hjälp av sig själv och sina erfarenheter går genom forntid till framtid genom nuet.

Ett moment av den grekiska femkampen som inte direkt tas upp här är brottningen men som man kan se som en inre kamp med sig själv i alla övningarna. Det viljeartade i övningarna är på sitt sätt brottningskampen och det betonas olika mycket i olika övningar.

En annan synpunkt som kommer fram bland bothmergymnaster är betoningen av den religiösa stämning som uppkommer i rummet när man gjort bothmergymnastik. Det talas också om att vi vänder oss till ärkeängeln Mikael som vårt andliga stöd.

6 Terapeutiska verkningar, egna reflektioner

Det vi kallar Bothmergymnastik är egentligen inte gymnastik i den betydelse som ordet gymnastik har fått idag..

Rörelserna är från början framtagna av Bothmer och hans medarbetare men många av övningarna är förändrade för att bättre passa vuxna människor.

Vi i Sverige räknar med c:a 30 övningar som vi kallar Bothmerövningar. Enda övningsredskap som används där är trästavar. Bollar och övrig gymnastik på redskap fanns naturligtvis med på Bothmers gymnastiklektioner också. Att vi i olika sammanhang tar med speciellt småbollar i det vi kallar Bothmerrörelser beror till stor del på att vi sett ett stort terapeutiskt värde i jonglerbollen som arbetsredskap.

Bothmergymnastik är den enda rörelseform som jag träffat på där den upprätta människan är det centrala motivet d.v.s. rörelserna arbetar med motivet att människan är en unik individualitet olik alla andra. Det är helt riktigt att människan har en kropp som är mycket lik den kropp som framför allt däggdjuren har och att det också innefattar ett tänkande och ett handlande som kan vara betydligt smartare och klokare än många människors. Att uppöva denna mänskliga kropp så bra som möjligt är viktigt och det finns många fina övningar och övningsvägar för detta inte minst den flora av asiatiskt inspirerade övningsvägar som finns i olika yoga och kampsporter.

Det som är unikt med bothmergymnastiken är alltså den överkroppsliga aspekten. Bothmerövningarna bygger väldigt mycket på andningsrytmen men det är övningarna styr andningen och som ger en djupare och lugnare andning. Rätt utförda ger de en andning i samklang med rytmerna i kosmos. En annan aspekt är att rörelserna arbetar med den upprätta människan (människans sanna jag) och människans plats i det stora kosmiska rummet. (De tre dimensionerna eller planen)

Bothmergymnastiken har visat sig ha mycket bra terapeutiska verkningar även för vuxna, både för handikappade och så kallat normala människor.

Dock måste man vara mycket försiktig vad gäller problem med axlar, rygg, och knän som visserligen kan stärkas och eventuellt läkas men som i vissa fall kan förvärras genom felaktigt utförda rörelser. Det beror främst på att många av rörelserna är mycket ovanliga i vardagslag.

Vad gäller de olika handikapp som vi arbetar med är det enligt min mening framför allt den upprätta hållningen och det rytmiska systemet som behöver och kan stärkas med bothmerrörelser.

Själv har jag inte arbetat så intensivt med någon person men jag har arbetat både enskilt och med grupper där jag sett att efter några år får de flesta som tar emot övningarna en annan hållning.

Detta gäller inte bara den yttre hållningen utan det gäller i minst lika hög grad den inre.

Naturligtvis kan jag inte säga att de här övningarna är allt som behövs för kropp och själ men andras erfarenheter styrker mig i min uppfattning att det är en rörelseform som bär in i framtiden och stärker det egna jaget vilket kan leda till mindre problem vad det gäller kriminalitet och sjunkande samhällsmoral.

7 Terapeutiska verkningar, andras upplevelser. Framför allt från Ralph Cederqvist

.

Ralph Cederqvist har på Saltå arbetat enskilt med framför allt autismliknande problem och ungdomar med trasiga uppväxtförhållanden. Han har där nått mycket goda resultat och efter några perioder på 6-8 veckor med en halv timmes daglig övning. Det som är speciellt intressant ur antroposofisk synpunkt är att den religiösa stämning som uppstår i samband med bothmerövningar har en stor inverkan på ungdomen.

I samtal med Ralph har det framkommit att genom att arbeta med bothmerövningar under en timme varje dag under perioder på fem veckor har det visat sig att elever med olika handikapp som Asbergers syndrom och ADHD problematik har fått stor hjälp av bothmerövningarna genom att de ger ett skyddande hölje och en inre stabilitet som de andra lärarna har sett.

Ralph har under dessa lektioner arbetat med bothmerövningarna som grund men han har anpassat dem efter varje speciell elevs behov. Han har t.ex. arbetat mycket med olika rytmer med fötterna och när eleverna lärt sig de enkla rytmerna så har han gått vidare och därtill lagt till klappar med händerna så att eleven fått med sig koordinationen mellan hand och fot. De har fått öva viljan ihop med känslan. Han har också använt sig av bollar för att hitta glädjen hos eleven och dessutom förmågan att släppa, fånga och bedöma avstånd och den kraft som behövs för att nå fram samt att få riktning på kraften.

En annan viktig del i Ralphs arbete har varit att öva balansgång på lina vilket ger eleverna både en stärkt självkänsla och en bättre förmåga att balansera upp livets olika svängningar.

Jag har också talat en hel del med andra bothmergymnaster som haft liknande upplevelser som de som Ralph talat om och delvis redovisat i sitt årsarbete på den socialterapeutiska utbildningen.

8 Avslutande reflektioner

Jag vill här ta fram den betydelse Grundstenen som gavs vid det första julmötet där Rudolf Steiner nygrundade det Antropsofiska sällskapet har haft för Bothmergymnastiken i Norden.

Gretl Krause läste alltid grundstenen varje morgon innan vi startade bothmergymnastiken och detta har vi fortsatt med under alla våra kurser på höst och vår. Dessutom kan man inte bortse från betydelsen av det som Rudolf Steiner skrev eller uttalade om den fria leken. (se bilaga 2).

Människosjäl! Du lever i lemmarna,

som bär dig genom rummets värld in i andehavets väsen:

Öva ande-erinrande i själens djup,

där i rådande världsskapar-vara

det egna jaget i Guda-jaget blir väsen;

och du skall i sanning leva i människo-världs-väsendet.

Ty höjdernas Faders-Ande råder alstrande vara i världens djup:

Serafim, Kerubim, Troner,

låt ur höjderna klinga, det som i djupen sitt eko finner.

Detta talar: Ex deo nascimur.

Det hör elementarandarna i öst, väst, nord, syd:

Människor må det höra.

Människosjäl! Du lever i hjärtats och lungornas slag,

som för dig genom tiderytmen in i den egna själsväsenskänslan:

Öva ande-besinnande i själens jämvikt,

där de böljande världs-vardegärningar

det egna jaget med Världs-jaget förenar;

och du skall i sanning känna i människo-själs-verkandet.

Ty Kristus-viljan råder i omkretsen skänkande själen nåd i världens rytmer:

Kyriotetes, Dynamis, Exusiai,

låt ifrån östern upptända, vad genom västern sig formar.

Detta talar: In Christo morimur.

Det hör elementarandarna i öst, väst, nord, syd:

Människor må det höra.

Människosjäl! Du lever i vilande huvudet,

som uppenbarar världstankarna ur evighetens grunder:

Öva ande-skådande i tanke-ro,

där gudarnas eviga mål världs-väsens-ljus

åt egna jaget till fri vilja skänker;

och du skall i sanning tänka i människo-ande-grunder.

Ty Andens världstankar råder bönfallande om ljus i världs-väsendet:

Arkai, Arkangeloi, Angeloi,

låt ur djupen bedja, om det som i höjderna höres.

Detta talar: Per spiritum sanktum reviviscimus.

Det hör elementarandarna i öst, väst, nord, syd:

Människor må det höra.

______________________________________

Då tiden vände trädde världs-ande-ljuset in

i den jordiska väsensströmmen. Nattmörker

hade slutat råda; dagsklart ljus

strålade fram i människosjälar; Ljus,

som värmer i arma herdehjärtan;

ljus, som lyser

i visa konungars huvuden

Gudomliga ljus,

Kristus-sol,

lys

i våra huvuden, –

värm

i våra hjärtan, att gott varde,

vad vi

ur hjärtan grunda,

vad vi

ur huvuden

mot målet föra vill.

Jag vill också citera sista stycket i boken Folksjälarnas mission där Rudolf Steiner som avslutning säger:

”Och om vi ville tala med den tyste asen Vidars ord, skulle vi kunna säga att om höga krafter i framtiden skall vakna inom mänskligheten, krafter som vi helt säkert kommer att se inför våra ögon, då blir han den verksamma, aktiva vännen när det gäller sådant samarbete och sådan gemensam flit som rått här. Låt oss i denna anda efter några dagars samvaro skiljas till rummet, men andligt alltid vara tillsammans i den andan. Varifrån vi än kommer som lärjungar i andevetenskap_ från när och fjärran_ må vi alltid mötas i harmoni, även om vi vid ett tema frågar oss vad folkens uppgift i det ena eller andra området är. Vi vet att detta endast är enstaka offereldar, som inte flammar åt var sitt håll, utan skall förenas till den mäktiga offereld som blir till mänsklighetens fromma genom den andevetenskapliga världsåskådning som ligger oss så varmt om hjärtat och har sina rötter djupt i våra själar.” (folksjälars mission R.Steiner)

9 Bilagor

Läroplanen i bothmergymnastik Vårdinge 2001

Den fria leken Rudolf Steiner

10 Litteraturlista

Bothmer Gymnastiche Erziehung

Karl König: De tre första åren m. flera.

Rudolf Steiner: Grundstenen

Folksjälarnas mission varifrån citat hämtats

Olika föredragscykler, Teosofi, Andlig forskning, Frihetens filosofi.