Barnets uppväxt i Bothmergymnastikens ljus

Rörelsens betydelse för det uppväxande barnet

Vårt ljus

Vår djupaste rädsla år inte att vi är otillräckliga
Vår djupaste rädsla är att vi är omåttligt kraftfulla
Det är vårt ljus, inte vårt mörker som skrämmer oss mest
Vi frågar oss själva: hur skulle jag kunna vara genial, underbar, begåvad, fantastisk?
Men varför skulle du inte kunna vara det!
Du är ett guds barn !
Att du låtsas vara liten hjälper inte världen
Det finns inget upplyst i att krympa för att andra människor ska känna sig osäkra i din närhet
Vi är alla avsedda att lysa som alla världens barn gör
Vi föddes för att manifestera Guds härlighet inom oss
Det finns en i var och en !
Och då vi låter vårt eget ljus lysa, ger vi medvetet andra människor tillåtelse att göra samma sak
När vi är befriade från vår egen rädsla, befriar vi automatiskt andra

De första barnaåren
Den första tiden efter födelsen är barnen helt beroende av en vuxen person ( det är oftast mamman som tar på sig det ansvaret). Barnet lär sig ganska snart att se sig om i världen. Rörelserna som funnits i moderlivet övergår snart i rörelser som har med barnets större rörelseutrymme att göra. Man kan säga att det fysiska utrymmet blir större samtidigt som klimatet blir något helt annat. I moderlivet lever barnet i en vätska, vi kan säga i vatten (fostervattnet), även om det inte är det. När barnet föds måste det byta klimat och kommer i fortsättningen att leva på torra land och andas luft med sina lungor.
Denna omställning är naturligtvis något mycket stort även om vi normalt tar det helt naturligt. I det här skedet är inte människan särskilt olik de s.k. högre djuren men ganska snart visar utvecklingen stora skillnader.
Alla djur har här en mycket snabbare utveckling än vad människan har. Djuren måste i de flesta fall lära sig gå och söka sin föda redan efter några månader.
Barnet börjar först fokusera sin blick och röra sig efter föremål efter några månader när också barnet orkar lyfta sitt huvud. Först vid ettårsåldern börjar barnet gå och i tvåårsåldern börjar barnet prata . Barnet har då hela tiden sett ”mamma och pappa” omkring sig och hört en mycket stor mängd ljud.
Någonstans mellan två och treårsåldern händer oftast något mycket betydelsefullt i barnets utveckling nämligen det att barnet börjar säga jag om sig själv. Det steget är något som inte djuren tar och det är samtidigt något som klart visar på handikapp i barnets utveckling om det här steget inte kommer i någorlunda rätt tid.
Som denna inledning visar och än tydligare kommer att visa så är vårt språk mycket sammanbundet med olika fysiska rörelser som t.ex. att ta steg i utvecklingen, barnets utveckling går framåt o.s.v.
I samband med att barnet börjar säga jag om sig själv börjar det också visa en egen vilja och ett eget tänkande börjar. Barnet börjar få grepp om olika saker i sin omgivning, det börjar skapa begrepp som t.ex. lampa, stol bord och liknande men även djur som katt, hund eller häst o.s.v. Samtidigt som det här sker rör sig barnen väldigt mycket och det härmar då de vuxnas beteende, ljud och rörelser. Därför är det av stor betydelse för barnen att de har någon riktig människa att härma. Man brukar säga att det är viktigt för barn att de blir sedda och det är helt riktigt men man får inte glömma att det är än viktigare att barnen kan se andra människor som utför mänskliga uppgifter. Med mänskliga uppgifter menar jag här meningsfullt arbete och lek. Allt utfört med glädje och intresse för andra människor. Det är bara människan som kan skratta och gråta, det är bara människan som kan glädjas åt andras framsteg och det är bara människan som kan dela andras sorg.
Man kan säga att människans utveckling går genom njutning och lidande eller kanske glädje och sorg.
Hela tiden upp till skolåldern arbetar barnen med sin egen utveckling utifrån sina speciella förutsättningar och man kan se att de allra flesta barn med stor glädja skaffar sig en mängd kunskap om sin kropp och själ.
För att en kunskap skall bli bestående och medveten behövs det dock ett visst motstånd från omgivningen, barnet måste lära sig vad som är rätt och vad som är fel. Det är i det sammanhanget viktigt att motståndet kommer in på rätt sätt och att det sker på ett icke kränkande sätt för barnet.
Om barn får leva i en miljö som är anpassad efter deras behov kommer nästan alla att ta till sig den kunskap och rörelseförmåga som behövs för att kunna gå i skola Lek och arbete är för barn i den här åldern i stort sett samma sak och därför kan man nog också säga att för barnens del är välden hel.

Grundskoleåren
När barnet börjar skolan tar barnet åter ett stort steg i sin utveckling. För en generation sedan var förstås det steget betydligt större än det är nu, men även för dagens barn är det med en viss högtid och kanske bävan som barnet börjar i första klass i skolan.
Nu gäller det inte längre bara lek utan nu skall barnen lära sig begripa hur saker och ting fungerar på riktigt. Jag tror i alla fall att de flesta barn fortfarande har den uppfattningen att det är vad skolan innebär. Frågan är då om skolan kan motsvara deras förväntningar. Min uppfattning är att det har blivit mycket svårare att tillfredsställa barnens behov i detta hänseende. Orsakerna tror jag är flera, bl.a. har barnen redan en mycket stor kontaktyta mot omvärlden genom dagis, lekis och bilåkande och dessutom har vi olika virtuella (sken) världar som TV, bio, dataspel, mobiltelefoner och hela internet med chat o.dyl.
För att barnen i skolan nu skall kunna begripa det de hör och ser på ett bra sätt är det viktigt att de kan gripa saker med sina händer och att de både kan ge och ta saker. De behöver kunna röra vid saker och varandra för att kunna bli berörda. Det sägs att kunskap ger makt och det ligger mycket i det, men en sak som inte kommer fram i det sammanhanget är att det inte sägs något om vilken kunskap som är viktig. Är det t.ex. lika viktigt att lära sig allt om en snigels liv från födelse till död som det är att veta hur man uppför sig i klassrummet för att man skall kunna lära sig den grundläggande matematiken.
När nu barnen kommer till skolan är det därför viktigt att de som arbetar i skolan har en klar uppfattning om vad man vill uppnå med sin undervisning. Har de det? Jag har nog den uppfattningen att det är lite si och så med vilka mål som eftersträvas. Vad har då allt det här med rörelse att göra? Jo, för att kunna begripa något är det viktigt att kunna gripa efter saker, ta för sig av det som erbjuds. För att kunna uppnå något måste det finnas något att nå upp till. Om jag vill komma till ett mål måste jag gå i en speciell riktning jag måste hunna uppskatta hur långt väg det är att gå. Om jag dessutom vill uppnå målet efter en viss tid måste jag dessutom anpassa min hastighet efter vilka krafter jag har eller vilken hjälp jag kan få på vägen.
De synpunkter som jag här framfört tycks mig självklara men tyvärr tycks de saknas i olika debattforum. Det kan väl aldrig vara så att man inte vill se. För att kunna förstå olika synpunkter måste man ju kunna se sig omkring.
Vad jag vill säga är alltså att vi måste öppna våra sinnen för vad rörelse kan betyda.
Jag vill nu peka på några olika rörelser och hur de kan stärka barnen i skolan.

Jag tänker beskriva lite av den gamla grekiska femkampens inverkan på människan.
Först kommer då löpningen och som är en direkt utveckling av att gå.
Man talar ofta om att det är viktigt att följa den röda tråden. Tanken löper ifrån mig, skynda långsamt, en bit i taget o.s.v. Vi ser då att löpningen och dess olika varianter har med tänkandet att göra och att det är viktigt med koncentrationen så att man inte irrar omkring hur som helst. I löpning ingår ju att löpa långt och att löpa snabbt men dessutom ingår även stafett där det verkligen gäller att ta en bit i taget.
Den andra grenen är hopp.
I hopp är det viktigt att kunna lämna marken vid ett alldeles speciellt tillfälle. Jag måste gripa tag i mig själv och sätta in min kraft på ett nytt sätt vid exakt rätt tillfälle. Det betyder också att jag övar mig att bedöma var svårigheterna finns och att övervinna dem på enklast möjliga sätt. Vi får inte glömma att hinderlöpning är en löpning med inbakade hopp. En utmärkt träning av löpning med hopp är för övrigt löpning i skog och orientering.
Den tredje grenen var brottning.
Det kan tyckas att brottning inte hör ihop med de övriga grenarna men vi försöker titta lite på vad det innebär att brottas. Man säger ju att man brottas med problem av olika slag. Då försöker man ju komma förbi problemen på något sätt, man bänder och vrider på problemen. I skolans värld är det ju mycket att kämpa med. I den fysiska brottningen möter man motstånd som kan anpassas efter behov. Man försöker att få sin motståndare ur balans samtidigt som man själv står på benen. Man övar sitt mod genom att utmana någon som tycks ha större krafter än man själv. Samtidigt som man övar sin yttre balans övar man också den inre genom att man har regler för brottningen som inte får överskridas även om man blir provocerad. Olika typer av balansövningar är också viktigt. Utmaningen att gå på en bom högt ovanför golvet är mycket stärkande både för balansen och viljelivet.
Fjärde grenen är diskus.
För att en diskus skall flyga fint och komma långt behövs en fin avvägning mellan balans och kraft tillsammans med smidighet och exakthet i genomförandet.
Jag tar upp något som inte tillhör mig, jag ger det rotation och fart och lämnar det ifrån mig.
För första gången i femkampen har jag något som är utanför mig själv som jag liksom lämnar ut utan att ha kontroll över föremålet. Man kan säga att jag plötsligt ser att jag har en stor omvärld som jag kan röra mig i.
Till sist kommer spjutet.
I spjutkastet gäller det att ha en tydlig riktning för att nå ett bestämt mål som ligger i framför mig.
Jag har även här ett redskap till min hjälp, men vi kan se att det har en helt annan form än diskusen.
Här är allt riktat framåt-bakåt med en spets fram. Spjutet var ju tidigare ett jaktredskap och då var det naturligtvis viktigt att träffa målet. När vi nu kastar spjut är det alltså viktigt att sätta upp ett bestämt mål och med en fin avvägning av kraft och teknik komma så nära detta som möjligt. För att få kraft till spjutkastet måste jag hämta den bakom mig, man kan säga att jag går bakåt för att komma framåt. Man kan också säga att jag måste bearbeta min egen historia för att komma vidare i livet. Tiden har blivit en viktig aspekt.

För att komplettera dessa övningar eller kanske sammanfatta dem kan man peka på lagspel som t.ex. basketspel.
Där finns alla dessa fem övningsområden på ett mycket tydligt sätt. Jag löper över hela planen men inte hur som helst. Varje spelare har sina speciella uppgifter och dessutom en viss frihet att gå sina egna vägar. Jag hoppar i de flesta kamper om bollen och när jag skall göra poäng. Jag försöker ständigt få mina motståndare ur balans genom olika finter och knep inom givna gränser. Jag har hela planen som område för mina passningar och jag sätter upp målet att träffa rätt i korgen när jag i rätt ögonblick avlossar mitt skott.

Jag vill nu förklara lite hur jag tycker att man kan arbeta med de ovan nämnda delarna i skolan under grundskoleåren (7-14 år).
Under de första åren bör man anknyta löpningen nästan helt till olika lekar (t.ex. olika kullekar och tafatt). När barnen blir lite större är det viktigt inte bara att öva snabba löpningar utan även att öva sig att behärska längre distanser där det gäller att bedöma sina krafter och att hitta en egen rytm som håller till målet.

Vad gäller hopp är hopprep ett fantastiskt redskap för att skaffa barn en fin rytmkänsla, senare tar man in olika enkla längd och höjdhopp. Först i ett senare skede är barnen mogna att gå in i de mer komplicerade hoppen som riktigt höjdhopp, tresteg och stavhopp.
I brottning skulle jag vilja rekommendera att vara ute i skog och mark mycket under de första åren därför att där finns många naturliga hinder som man måste ta sig förbi. Här tycker jag inte heller att det är viktigt att försöka att få någon annan ur balans utan det gäller att genom samarbete ta sig förbi olika hinder. Låt dessutom barnen själva få sätta sin inbördes hiriarki men se till att det sker utan mobbning. Gränserna för vad som är tillåtet måste sättas av den vuxna människan.
Diskus hör egentligen till det mer vuxna barnet, men även för de första åren gäller det ju att utvidga sina gränser och att lämna över saker till varandra och till omvärlden. Alla möjliga lekar med boll är här förberedelse för det stora diskuskastet. I mellanstadiet skulle jag dessutom vilja se att den gamla slungbollen kom tillbaka in i gymnastiken igen. En helt annan rörelse som jag tycker har kvaliteter som påminner om diskuskastet är sång och tal.
På samma sätt som vad gäller för diskus kommer spjutet in. De första åren är det mer ett kollektivt arbete med att hitta målet. Även där kommer olika bollövningar in men istället för att kasta slungboll kommer då kast med liten boll och pinnar in. Man kan också med fördel prova att gå ut i skogen och tälja sig ett litet spjut. Att träffa rätt och hitta en bra bana är viktigare än att komma långt. Där kan man också knyta an till ämnet matematik som är ett ämne som kräver exakthet.
Vad gäller lagspel är förstås olika lekar viktiga i de mindre klasserna men så småningom är det viktigt med olika lagspel där läraren sätter upp lämpliga regler som inte bör vara samma som för vuxna. Det är viktigt att läraren har ett tydligt socialt mål med alla lagspel för annars förlorar de fullständigt sitt värde.

Högstadie- och gymnasietiden.
När barnen kommer till puberteten sker återigen ett stort steg i deras utveckling.
Pojkar kommer in i målbrottet och börjar så smått bygga upp en manskropp och får också skäggväxt medan flickorna utvecklar mer kvinnliga former. Både pojkar och flickor förbereds fysiskt för att kunna bli föräldrar genom sädesavgång respektive ägglossning.
Dessa övergångar i det fysiska är mycket individuellt både vad gäller tidpunkt och omfattning.
Det som sker inom varje tonåring är minst lika stor omvälvning som det är i det yttre.
Tonåringen står och balanserar mellan valet att bli vuxen och att vilja vara kvar som barn.
Det är inte utan orsak som så många problem kommer upp hos tonåringar och därför är det oerhört viktigt att skola och samhälle tar problemen på allvar. För att det skall vara möjligt att få grepp om vad det gör sig om måste framförallt skolan skaffa sig en tydligare bild av vad som sker i tonårstiden både i det fysiska och i den psykiska människan.
Jag vill här ta upp några aspekter som berör rörelserna ur den ovan nämnda aspekten, den grekiska femkampen.
Vad gäller löpningen är det viktigt att eleverna kan se på sig själva och på sina kamrater i ett seriöst övande.
Det gäller att tydligare än tidigare kunna avgöra vilken hastighet jag skall ha om jag löper 80m, 300m, 1500m eller om jag löper 5km terräng. Dessutom är det viktigt att i stafettlopp lära sig att överlämna stafettpinnen på ett så snabbt och bra sätt som möjligt. Det gäller att tänka sig för, vad klarar jag och vad måste jag förbättra.
I de hopp som kommer in här är det både precision och tekniskt kunnande som krävs. Det gäller här inte bara att försöka hoppa lite hur som helst utan att ta tag i sin egen vilja att hoppa bra. Det viktiga är inte att bli bäst utan att försöka skaffa sig så bra utgångsläge som möjligt för det vuxna livet. För de hopp som här kommer in i gymnastiken krävs också ett stort teknikarbete. Det gäller lika mycket i tresteg, höjdhopp, längdhopp som stavhopp och dessutom alla hopp inomhus som saltomortaler, plinthopp o.dyl. I alla dessa gäller det att gripa sig själv i rätt ögonblick och våga gå vidare när det känns svårt.
Vad gäller brottningen är det viktigt att pojkar och flickor lär känna varandra genom en tydlig kroppskontakt. Det visar sig då naturligtvis att pojkar i genomsnitt har blivit starkare än flickor, men också att flickor ofta rör sig både smidigare och framför allt vackrare än pojkar. Olika brottningsövningar är här bra men det är viktigt att så många övningar som möjligt sker i upprätt ställning. Det gäller nämligen att kunna stå i balans. Här har också många lagspel stor betydelse. Ruffboll med tung medicinboll är en härlig utmaning.
Diskus kan nu börja övas på ett betydligt seriösare sätt där tekniken är betydligt viktigare än kraften.
För att diskusen skall flyta ut fint från handen måste den föras med en rak arm och dessutom komma i rotation.
Riktningen blir rätt när diskusen lämnar handen vid exakt rätt tillfälle. Hela rörelsen med rotationen sker också på ett sådant sätt att man kommer från en nästan fullständigt hopkrupen ställning till en fullständigt öppenhet.
På samma sätt som tonåringen både vill krypa ihop inom sig och komma ut i hela världen.
I spjutkastet står tonåringen tydligt inför en stor uppgift. Det gäller inte bara att ta i med kraft utan det är framför allt en fråga om teknik. Kraften måste komma bakifrån och gå genom hela kroppen och via ett bestämt stöd fånga upp det motstånd som krävs för att spjutet skall komma långt. Förena forntid och framtid i nuet.

.Lagspelens speciella uppgift är förutom att skapa rörelseglädje och samhörighet framför allt att hitta samarbetsmetoder för att övervinna ett motstånd. Den individuella skickligheten sätts in på rätt plats och tonåringen måste lära sig att ta ansvar inte bara för sig själv utan också för hela laget. Dessutom är det viktigt att se på motståndaren på ett bra sätt eftersom en annan dag är det min lagkamrat.

Det finns naturligtvis många andra aspekter på vikten av rörelse i skolan och man kan naturligtvis ha andra utgångspunkter än de här redovisade men det är dock viktigt att det finns en tydlig plan för hur rörelse skall stödja barnet i skolan.
Inom Waldorfskolrörelsen finns det en del övningar som är speciellt framtagna för att hjälpa och stödja barnen i deras utveckling till vuxna ansvarstagande människor. Det är c:a. 40 olika övningar som är framtagna för att i olika åldrar hjälpa till i barnens utveckling till vuxna. De t har blivit en ny gymnastisk impuls som kallas Bothmergymnastik efter grundaren Fritz Graf von Bothmer. Bothmergymnastiken arbetar med den upprätta människan som har en fram- och baksida som är helt olika varandra och sträcker sig uppifrån och ner, en höger- och vänstersida som är ganska lika varandra men som sträcker sig bakifrån och framåt samt en sida som breder ut sig runt om oss och skiljer upp från ner. De här beskrivna planen är också de plan som man brukar se i delning av klot. Bothmerövningarna är framför alltframtagna för förpuberteten och tonårstiden för att hjälpa barnen i övergången till vuxenvärlden (10-19 års åldern).
Till waldorfskolans kursplan finns det också en speciell kursplan i gymnastik där det redovisas vilka övningar som kan anses lämpliga i de olika åldrarna. Den kursplanen kan det säkert råda olika åsikter om men bara att det finns en kursplan som tydligt följer barnets utveckling inte bara kunskapsmässigt ser jag som en viktig del i waldorfskolans framgång. Inom Waldorfskolrörelsen finns det dock många olika meningar om vad som skall prioriteras i olika ämnen och då får även där den fysiska rörelsefostran stryka på foten för andra ämnen varför mina här nämnda synpunkter ofta kommer bort.